Start

Buick48

Del 1

Del 2

Del 3

Del 4

Del 5

Del 6

Del 7

Del 8

Del 9

Del 10

Del 11

Del 12

Del 13

Del 14

Del 15

Del 16

Del 17

Gästbok

Länkar

Träffar

 

Del 1. Oktober 2003

GM's 40tals fastback karosser har alltid tilltalat mig.

Nyligen sålde jag min street rod och började leta efter ett 40 tals fastback objekt att lägga händerna på.

Jag fick tipset att Calle Norberg i Strängnäs precis tagit hem en Buick Special Sedanette 41'a från Usa. Jag skrev ett mail till honom och fick några bilder hemsända. Precis vad jag var ute efter. Jag ringde upp honom och bestämde att jag skulle köra dom 50 milen till Strängnäs morgonen därpå. Väl framme så fick jag se skönheten. Vi tog en sväng på grusvägarna och jag bestämde mig på stört. 10% handpenning betalades och vi kom överens om att Calle skulle registreringsbesiktiga bilen och höra av sig när det var klart. Jag genomled några tunga veckor i längtan efter bilen. Slutligen ringde Calle och sa att det var klart. Bilen var besiktigad för första och sista gången. Jag ringde upp Dennis Ljung, en polare, och hörde om han var redo att följa med och hämta bilen. "För fan" sa han , vilket betyder "självfallet. Vi plockade min Volvo full med diverse verktyg som kunde tänkas behövas. Domkraft, pallbockar, bensindunkar, vattendunkar, verktyg, startkablar, bogserlinor,  you name it, allt plockade vi ner i skuffen och drog dom 50 milen. Jag tror vi eldade på rätt bra för resan tog bara 4 timmar med fikapaus och allt. När vi kom fram var Calle redan i gång med att försöka starta åbäket. Det stank bensin. Sur var bara förnamnet.

 

Det small som fan och baktände när den gamla rakåttan försökte få liv. Halvmeterhöga flames stod som spön i backen upp genom dom dubbla förgasarna. Vi plockade ur stiften och det var ingen rolig syn. Konstigt att maskinen gått över huvud taget. Efter noggrann rengöring sparkade "den gamle" i gång. Men rakåtta var att ta i, rakfemma var närmare sanningen. Den gick som skit helt enkelt. Faktum är att jag aldrig sett eller hört en motor gå så jämt och fint som när jag var här och provkörde för ett par veckor sedan. Calle fattade ingenting, för kvällen innan , när han körde in den så gick den normalt. Klockan gick och vi skulle köra hem i dagsljus helst. Jag fixar hem den till dig på biltransport på måndag, sa Calle. Det förslaget köpte vi helt och fullt. Något besvikna men ändå lättade körde vi hemåt. Visst, lite spänning att köra 50 mil med en gammal okänd bil men ändå. Vi kom hem vid femtiden på eftermiddagen efter 100 mil Volvo åkning. Efter ett antal öl i tröstande syfte, återkom humöret. Helgen segade sig fram och måndagen ska vi inte tala om. Gick bara och väntade på jobbet att telefonen skulle ringa. Killen som skulle köra hem bilen lovade att ringa när han passerade Växjö. Klockan gick men inte fan ringde det. Men så vid tio i tre kom det efterlängtade samtalet. Han hade just passerat Växjö och beräknades komma fram vid kvart i fyra. Jag kom hem och slängde i mig lite mat. Plötsligt kom en vacker uppenbarelse krypande på vägen utanför garaget.

 

Vadå bekvämt, starta rulla av och köra in i garagets trygga famn. Äntligen var hon hemma, den gamla subban.

 

Jag har tänkt lägga ut lite text och bilder vartefter projektet rullar på. Detta är inte tänkt att bli någon superrenovering med ramlyftning mm. utan en allmän uppsnyggning till ett bra bruksskick. Jag ska kunna använda bilen i alla väder och även kunna klämma ett gäng bira i bilen, om jag känner för det.

 

Del 2